Arkiv

 

 

 

ARKIV

2 951 namnunderskrifter blev det på den insamling Kung Över Livet hade kring det nya LVU förslaget , där vi kräver att att slutbetänkandet SOU 2015:71 inte skall gå igenom i sin nuvarande utformning.

 

Tack till alla som skrivit under den och spridit den!

Den har nu blivit inskickad till socialdepartementet

 

/Styrelsen Kung Över Livet

”Vi riskerar att bli fråntagna det käraste vi har, våra barn”

”Man kan inte påstå att barnrätts- perspektivet stärks genom att göra det lättare för socialtjänsten att rycka upp barnen från sin trygga miljö”, skriver AnnSophie Forsell Öhrn, Lena Fenryr, Jeanette Rosberg, Carina Köhler, Maja Erkstam och Bengt Jansson.

 

1 juli 2017 kan en ny LVU-lag träda igenom som skrämmer oss som lever i den verklighet den berör.

Läs mer här!

Kung Över Livet skriver en mycket viktig debattartikel på SVT Opinion som vi hoppas att ni hjälper oss att sprida här på Facebook. Till denna debattartikel har Kung Över Livet dragit igång en namninsamling då slutbetänkandet SOU 2015:71 som vi skriver om, inte skall gå igenom i sin nuvarande utformning.

Skriv gärna under om ni tycker som oss.

Många frågetecken kring nytt lagförslag kring LVU

Nytt lagförslag kring LVU oroar oss som lever i den verklighet den berör. Istället för att hjälpa barnet/ungdomen finns det risk för att stjälpa om detta inte går rätt tillväga.

 

Regeringen har utlyst en översyn av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) samt analysera behovet av förändringar och förtydliganden av regelverket.

När vi tar del av det 677 sidor långa slutbetänkandet inför en lagändring 1 Juli 2017 finns det en hel del frågor som inte äger några svar än.

 

Det står att läsa ”…att det är kommunernas ansvar att i nära samarbete med vårdnadshavarna tillgodose barns och ungas behov. För att utforma adekvata insatser och verksamheter för barn och unga med neuropsykiatriska funktions- nedsättningar krävs samverkan mellan IFO (Socialförvaltningen ansvarar för individ- och familjeomsorg) och LSS-enheten, skolan, habiliteringen, BUP och annan landstingsverksamhet”

 

Det vi hittills sett idag är att detta brister på sina håll och vi har svårt att se att det skall finnas en fungerande samverkan inom endast 2 år. Hur är planen för att få detta att fungera optimalt? Vad skall till? Vi har länge verkat för en Sambandscentral, det vill säga en mer strukturerad samverkan mellan olika nivåer och instanser, och som innehar det övergripande ansvaret. Nu ligger det oftast på föräldrarna att sy ihop olika aktörer. SIP (Samordnad individuell plan, som berör insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård) skulle kunna vara ett verktyg, men är tyvärr inte implementerad i verksamheterna idag.

 

När skolorna idag inte kan möta upp elever med npf på sina håll såsom adhd, add, asperger, autism, dyslexi mfl hur skall då de klara av det inom ramen för 2 år? Det finns så mycket arbete som måste ske preventivt och det tar tid att skola in det i skolans värld. Vi välkomnar regeringens initiativ om utredning som ska sprida kunskap om framgångsrikt arbete mot skolfrånvaro. Men från dikt till verklighet är klivet stort och ett gigantiskt arbete behöver till på bred front som behöver ske långsiktigt.

 

Det behöver finnas en nationell kunskapsbank där alla erfarenheter samlas och utbyts kring elever med hög eller hel skolfrånvaro. Kommuner utbyter goda erfarenheter och behöver inte famla i mörkret själv då nationella handlingsplaner saknas. Som det är nu är det ett lotteri vart i landet man bor och ibland tom vilket rektorsområde man har tillhörighet.

Aktuell och beprövad forskning skall också tillämpas och implementeras ute i verksamheterna. Spsm borde ingå som rådgivande organ. (SPSM arbetar för att barn, unga och vuxna oavsett funktionsförmåga ska få förutsättningar att nå

målen för sin utbildning.)

 

Föräldrar kan anmäla till skolinspektionen som ett verktyg att ge barnet rätt hjälp och stöd i skolan då man anser att skolan har brister. Men för att en anmälan skall få önskvärd effekt är det en lång handläggningstid hos skolinspektionen, upp till ett år. Under den tiden hinner en elev haverera i skolan och när skolinspektionens yttrande kommer med rekommendationer kan insatserna komma försent.

 

Inför en tidsgaranti ifrån anmälan till yttrande. Ibland kan skolorna reagera negativt på en anmälan och sätter in moteld, de både polisanmäler och hotar vårdnadshavarna med dryga böter för utebliven skolfrånvaro hos eleven.

 

Inför en LEX SARAH i skolan, där skolans personal får anmäla brister hos sin egna organisation då de ser att det brister. Ha en garanti på att inom ett visst antal månader skall anmälan ha behandlats och åtgärder sättas in om så behövs. Många inom skolväsendet gör vad de kan och ser bristerna men kan inget göra åt det då ekonomi och resurser styr.

 

Vår oro ligger kring den nya LVU–lagförslaget att det gör det möjligt för socialtjänsten att förflytta ett barn/ungdom som inte går till skolan pga sin funktionsnedsättning. Om kommunerna och skolan inte är i fas med lagändringen kommer det att slå snett. Barn och unga som inte förmår skola därför att skolan inte gjort rätt riskerar alltså ett LVU. Har socialtjänstens anställda spetskompetens inom npf för dessa elever och deras svårigheter?

 

Vi vet redan att idag brister socialtjänsten inom detta och innehar kunskapsluckor. Hur justerar man och säkerställer det?

 

Hur kvalitetsäkrar man en LVU–placering? Vilka kunskaper och utbildningar krävs det för att omhänderta med stöd i ett LVU-beslut?

 

Hur väl rustade är habiliteringen, barn och ungdomspsykiatrin inför att möta upp dessa barn och unga som riskerar stor skolfrånvaro? Ge föräldrastöd i förebyggande syfte? Vilka är deras resurser? Dessutom är det oacceptabelt lång väntetid på utredningar. Barn och unga som mår dåligt kan på sina håll få vänta 1-2 år för en utredning. Hur mycket kunskap missas inte då om elevens orsaker till svårigheterna? Situationen bedöms på felaktiga grunder och uppbackningen som behövs kan utebli helt.

 

I detta slutbetänkande ser vi att endast EN läkare ifrån barn– och ungdomspsykiatrin deltagit, sedan nämns det att det varit samtal med intresseorganisationer. Vi undrar vilka organisationer detta är.

 

Vi ställer oss till förfogande för beslutande politiker för diskussioner kring dessa lagförslag, och bidrar gärna med våra erfarenheter.

 

Det är vi som sitter på kunskapen och innehar farhågorna. Utnyttja det!

 

/ Jeanette Rosberg, AnnSophie Forsell Öhrn, Lena Fenryr, Carina Köhler, Maja Erkstam via KUNG ÖVER LIVET

 

#kungoverlivet #hemmasittare #barnmedsärskildabehov #npf #skolan

 

Debattartikel: ”Våra barn går sönder”

”Vi föräldrar lever i den realiteten varje dag med barn som redan innan de hunnit gå ut lågstadiet ger upp och inte ser meningen med vare sig skolan eller livet”, skriver Malena Ehrnman och Måns Möller tillsammans med en rad organisationer.

 

Besök www.svt.se

 

Kung Över Livet är en av de organisationer som har skrivit under på ett gemensamt uttalande även Måns Möller Malena Ernman har skrivit på.

 

Bra initiativ av Barn i behov - jag finns också

 

#kungoverlivet

Se AnnSophie Forsell Öhrn som representerar Kung Över Livet och hör upptakten kring hur föreningen kom till i detta klipp. Lyssna även till diskussionerna kring den psykiska ohälsan bland barn och unga med adhd, asperger, dyslexi mfl med företrädare ifrån SKL och adhd forskare.

 

Barn med adhd kan bli deprimerade, självmordsbenägna och utbrända, berättar Ann Sophie Forsell Öhrn som är mamma till två barn med adhd och asperger. I det här panelsamtalet diskuterar hon vad vi kan göra åt ungas hjärnohälsa tillsammans med forskaren Emma Frans och psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren.

 

Inspelat den 18 mars 2015 på Oscarsteatern, Stockholm. Arrangör: Hjärnfonden

 

Alltsammans är inspelat ifrån Hjärnans Dag på

Oscars Teatern som arrangerades av Hjärnfonden

Om #C2C4AUTISM - Stiftelsen Idrott för Barn i behov

 

"Föreningen Kung över livet kommer att ha representanter som hjälper oss att fördela pengarna från detta projekt"

 

En nystartad stiftelse grundad av Måns Möller som har ett stort engagemang och erfarenhet vad som krävs för barn i behovs (ADHD, autism, asperger) möjlighet att idrotta. I nuläget finns oftast ingen plats för dessa barn i befintligt svenskt föreningsliv. Barn i behov kräver ofta lite extra resurser och målet är att uppmuntra föreningar/ föräldragrupper att starta egna sektioner för barn i behov.

 

Föreningen Kung över livet kommer att ha representanter som hjälper oss att fördela pengarna från detta projekt.

 

Folkära komikern Måns Möller, programledaren/författaren Agneta Sjödin, f.d. landslagstränaren i längdskidor Christer Skog och cyklisten Björn Gebenius kommer att genomföra projektet ”C2C4 Autism” där målet är att samla in en miljon kronor till Stiftelsen Idrott för Barn i behov. Företag och privatpersoner kommer att kunna sponsra en eller flera etapper via hemsidan: www.c2c4autism.com

#C2C4AUTISM

#kungoverlivet

Mitt tal igår på manifestationen:

 

Jag heter Lena Fenryr och är ordförande i den ideella Föreningen

Kung över livet.

 

En förening som startades 2012, av föräldrar till barn med NPF- diagnoser. Vi har på nära håll sett hur våra barn svikits av samhället, i skolan, i vården och på arbetsmarknaden.

 

Vi har sett hur de fallit hårt, så hårt att några av dem önskade att inte leva längre.

 

Hur mår barn, ungdomar och vuxna med NPF- diagnoser ute

i vårt land?

 

Hur mår anhöriga till barn, ungdomar och vuxna med NPF-

diagnoser ute i vårt land?

 

Hur mår pedagoger i de olika verksasamheter som ska ge rätt

stöd till de käraste vi har?

 

Finns det någon säker kunskap om det?

 

Vi kan berätta att många är utbrända, långtids-sjukskrivna och deprimerade av sin kamp… en stor tung kamp som aldrig tycks ta slut kring sina barns, ungdomars och vuxnas rättigheter. I vårt samhälle finns det stora kunskapsluckor!

 

Idag pratas det ju mycket om inkludering. Vad är då inkludering? Det är en investering, som måste göras på rätt sätt, för rätt individ och det måste få kosta pengar! Satsar vi rätt i början av livet ger det avkastning senare, för individen och för samhället. Men inkludering passar inte alla individer… det måste få finnas mångfald, olika sorters skolformer.

 

Vi i Kung Över Livet:

vill synliggöra NPF-diagnoserna. Påvisa vad det kan innebära för ett barn, en ungdom, en vuxen, en förälder, eller ett syskon… Det finns flera olika sorters utanförskap i samhället och detta är en bortglömd grupp!

 

Vi vill öka acceptansen och förståelsen i samhället. Det ska vara lika naturligt att ha en NPF- diagnos som att bära glasögon.

 

Vi i Kung över livet tror på att knyta ihop kunskap över gränser! Att höja kompetensen på ALLA nivåer och bygga nätverk. Mellan individen och olika instanser. Mellan olika myndigheter. Tänk att få slippa vara tolk som förälder eller person med diagnos, mellan de olika myndigheterna och få lägga sin energi på det som är viktigt istället, sina barn eller sig själv.

 

Tänk att nå framgång genom samförstånd!

 

Jag läser en text, skriven av min son som har diagnos ADD:

 

Det finns inget kvar att vara rädd för, inte heller något att gråta över. Jag minns att misär var vår vardag, framförallt ”min” vardag. Enligt mig själv har jag aldrig varit orsaken till varför o-önskade saker har hänt, men tekniskt sätt har det alltid varit

mitt fel.

 

För jag föddes annorlunda, kunde inte göra rätt trots att jag hade bra förebilder. Mina syskon var bra förebilder, framförallt min storebror. Vi har samma mamma, samma pappa, vi är lika långa och vi är lika varandra i ansiktet. Men han är smart, social och han förstår sig på saker och ting.

 

Som grabb jämförde jag mig mycket med mina klasskamrater och syskon. Jag minns när jag gick i grundskolan, och vi i klassen skulle få betyg för första gången. Vissa av mina klasskamrater grät av stolthet när dom öppnade sina kuvert och fick se sina betyg. Dom blev omfamnade av sina glada föräldrar. Jag minns att det låg ett blankt papper i mitt kuvert. Min mamma var inte där, men missförstå mig inte. Hon visste inte ens att jag var där. Det fanns ju ändå inget där för oss att göra.

 

Jag minns balen i 9an, men inte för att jag var där. Jag hade slutat i skolan många år innan dess. Men jag minns att jag satt på Facebook och tittade igenom bilderna som mina gamla klasskamrater hade lagt upp. Deras fina kläder, deras stolthet i ögonen och deras leenden på läpparna.

 

Mina gamla vänner tog studenten från gymnasiet för inte så längesen. Det var i princip samma sak där. Fina kläder, glada, stolta och fulla. Skillnaden var väl att jag nu har accepterat, att jag aldrig kommer ta studenten, eller få ett godkänt betyg. Det kan låta som om jag jämrar mig över allt detta, men så är det inte. Jag vill inte ha betyg för att bli bekräftad, och jag vill inte ta studenten för att känna gemenskap, eller känna att jag duger. För det vet jag att jag gör. Men jag behöver betygen för att kunna bli det jag vill bli…

 

/Noa

 

Tack nätverket Barn i behov - jag finns också för er stora insats i dessa frågor och tack till alla er andra föreningar/ organisationer som ställde er bakom denna viktiga manifestation sist men inte minst tack alla ni som deltog på olika sätt.

 

Styrelsen/ Kung över livet

Nu är Sveriges viktigaste låt klar. Vem förstår mig/ Mohammed Ali med Kevin Rosberg (Jeanette från styrelsens son)

 

Så här skriver bandet:

Tack alla ni som bidrog i kampanjen #tolvkommafyra! Vi fick in hundratals berättelser om hur ni har det i skolan. Varje år är det ca 12,4% av Sveriges nior som inte får gymnasiebehörighet. Det är inte ok! Vi måste ta det här problemet på allvar, och få samhället att inse att något måste göras. Därför gjorde vi låten ”Tolvkommafyra (Vem förstår mig)” tillsammans med er, för att göra era röster hörda.

 

 

Tack! / Mohammed Ali

Klicka här för större bild!

UR - #tolvkommafyra

www.tolvkommafyra.se

12,4% av Sveriges nior fick inte gymnasiebehörighet 2013. Mohammed Ali har tillsammans med UR skrivit låten ”Tolvkommafyra” för att uppmärksamma problemet. På tolvkommafyra.se hittar du mer om satsningen.

 

 

 

Kung Över Livet

E-post: info@kungoverlivet.se

Bankgiro nr: 878-3805

Swish-nummer: 123 553 33 93

Org.nr.: 802467-1201

Webmaster: Mio Oscarsson

Webbansvariga: Lena Fenryr